"that unavoidable feeling of anxiety"

Tisdagskväll - stress, beslutsångest, etc. Lika med att jag har hur många saker som helst i min skalle, som samlas till en liten boll där jag knappt kan uttrycka mig om något, bara för jag inte kan tänka klart. Jag gillar det inte.
Det värsta av allt är att jag inte kan tyda vad som är relevanta tankar eller inte. Men vadå, reagerar man så borde det ju betyda att något inte står rätt till? - Jag vet varken in eller ut.

Folk omkring mig är så jävla smarta. Jag får panik. Folk omkring klär sig så fult. Jag får panik. Folk omkring mig är så jävla korkade. Jag får panik? someone said: stuck in the middle

Bland det värsta jag vet är när saker kommer upp för mig, när jag inser. Kan man inse plötsligt att man är ensam när man har folk omkring sig dagligen som man umgås med? Jag syftar inte på mig, nej - men principen. Borde man inte märkt av det innan då? Hur ska man veta vad som är relevant att oroa sig för?! Och vad som är bortkastad tid av oro och ångest.

Ett år har gått fort förresten. Om vissa saker är som vanligt märks av på torsdag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback