lura dem
Hatar att vara sådär äckligt mätt. Okej, jag åt pizza, det var gott då. Okej, jag ville ha den så mycket så att jag hade kunnat betala extra för den. Men vadå, det betyder inte att den ska sätta spår och ge mig äcklig jag-har-ätit-en-elefant-känsla och sätta sig med unken pizzalukt i mina kläder. Men fine, jag får väl stå mitt kast. Har jag väl gått in i dödsmaten får jag väl leva med det.
Som ni förstår så har jag inte gett nåt "jag ska bli nyttig" nyårlöfte för 2009 som många andra gjort (Vilket dom iofs bröt på nyårdagen med all bakismat, fu) Har inte riktigt förstått grejen med nyårslöften ännu. Jag kan dock hålla med om att det är bra att sätta upp mål och ha lite koll på vad man ska göra. Men ändå, jag tycker hela grejen snedvrids med att alla bara talar in det nya året som en ursäkt för allt annat man gjort. "ÅR 2009 ska jag bli duktig och inte ta den där extra drinken" "jag ska börja träna och sluta slappa" blablabla. Som om det är en ursäkt för att du inte gjort det. Du vet mycket väl också att du kommer fortsätta som du gör, för jag antar att samma nyårlöfte var året innan också? Jag tycker vi bojkottar nyårslöften och är sjukt jävla impulsiva och spontana istället, så slipper halva Sverige gå omkring med prestationsångest för att man inte uppnåt det man borde , eller för att man har brutit sitt löfte.
Nu fick jag ont i magen och det börjar bli jobbigt att skriva, pizzan har väl kommit till andra stadiet av nedbrytningen.
Ska lägga mig i sängen och titta på ett (okej, kanske två) avsnitt utan Six Feet Under. Men jag borde börja spara lite på dem, och unna mig med dem ibland, för när dom tar slut så vet jag fan inte vad gör. Kan inte tänka mig att det finns en serie som kan ersätta trösten och sympatin av alla mina vinångest kvällar. Då det eneklt sagt är det mest ångestfyllda och dödsinriktade program jag någonsin sett, men det är så jävla bra. Och vad den där Alan tänkte när Nate dog, ville väl skrämma skiten ur mig. Jaja, kär är jag i det iaf, och nu ska jag lägga mig i sängen och titta på det.
Rödhårig Claire
Rödhårig Joakim
Som ni förstår så har jag inte gett nåt "jag ska bli nyttig" nyårlöfte för 2009 som många andra gjort (Vilket dom iofs bröt på nyårdagen med all bakismat, fu) Har inte riktigt förstått grejen med nyårslöften ännu. Jag kan dock hålla med om att det är bra att sätta upp mål och ha lite koll på vad man ska göra. Men ändå, jag tycker hela grejen snedvrids med att alla bara talar in det nya året som en ursäkt för allt annat man gjort. "ÅR 2009 ska jag bli duktig och inte ta den där extra drinken" "jag ska börja träna och sluta slappa" blablabla. Som om det är en ursäkt för att du inte gjort det. Du vet mycket väl också att du kommer fortsätta som du gör, för jag antar att samma nyårlöfte var året innan också? Jag tycker vi bojkottar nyårslöften och är sjukt jävla impulsiva och spontana istället, så slipper halva Sverige gå omkring med prestationsångest för att man inte uppnåt det man borde , eller för att man har brutit sitt löfte.
Nu fick jag ont i magen och det börjar bli jobbigt att skriva, pizzan har väl kommit till andra stadiet av nedbrytningen.
Ska lägga mig i sängen och titta på ett (okej, kanske två) avsnitt utan Six Feet Under. Men jag borde börja spara lite på dem, och unna mig med dem ibland, för när dom tar slut så vet jag fan inte vad gör. Kan inte tänka mig att det finns en serie som kan ersätta trösten och sympatin av alla mina vinångest kvällar. Då det eneklt sagt är det mest ångestfyllda och dödsinriktade program jag någonsin sett, men det är så jävla bra. Och vad den där Alan tänkte när Nate dog, ville väl skrämma skiten ur mig. Jaja, kär är jag i det iaf, och nu ska jag lägga mig i sängen och titta på det.
Rödhårig Claire
Rödhårig Joakim
Kommentarer
Trackback